51-åringens egna ord — “Så dödade jag Carolin”

Bild från polisens rekonstruktion

CAROLIN-FALLET. Bit för bit berättar den misstänkte mördaren hur Carolin Stenvall förlorat livet. Läs 51-åringens egna ord ur polisförhöret.

Den misstänkte 51-åringen nekar i polisens förhör inledningsvis gång på gång till att han haft något med Carolin Stenvalls försvinnande att göra.

På kvällen den 17 oktober konfronteras 51-åringen med uppgiften att polisens tekniker funnit Carolin Stenvalls blod i hans Audi.
- Det har jag svårt att begripa, svarar han.

I förhöret vidhåller 51-åringen att han inte “kan begripa” hur blodet hamnat i bilen. Trots att förhörsledaren pressar honom spjärnar han emot och menar att det inte funnits tid för honom att åka till brottsplatsen.
- Jag har vittnen och alltihop och jag förstår inte hur jag skulle kunna ha´ tid och göra någonting och så köra upp en bil till Gällivare eller hur det nu har hänt. Förstår du hur jag menar? säger han i förhöret.

Tre dagar senare, på morgonen den 20 oktober, vill 51-åringen träffa förhörsledarna på nytt. Han vill då berätta “vad som verkligen hände”.

Carolins bil stod där. Det stod en röd lastbil. Jag kommer ihåg lastbilen. En röd lastbil med rött släp och svart kapell. Jag körde förbi Carolin och svängde runt där förbi henne och bakom lastbilen till soptunnan.
Jag öppnade bagaget, tar den där sop, eller två sopkassarna, tre sopkassar eller vad det nu är. Då kommer Carolin och jag vet inte vad som har hänt , jag har inte sett någonting.

“Vad hon nu säger, “Hur kör du gubbjävel”? någonting sådant sade hon. Bilen har inte rört i henne. Det vet jag, men om släpet har rört i henne, det vet jag inte, för släpet är mycket bredare än bilen.

Jag knuffade till henne samtidigt som jag går till soptunnan. Ja, knuffa till henne och nog vet jag, att jag knuffa henne, för nog kände jag när det tog emot. När jag vänder mig om igen, då ligger hon på backen mellan bil och släp. Panik. Ja, vad ska jag säga. Hon blödde lite grann ur mun.”

51-åringen berättar sen att han lyfte in Carolin i sin bil.
- Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag körde runt med bilen. Jag vet inte hur mycket jag körde, säger han.

Sedan dumpar han Carolin Stenvalls kropp, men säger sig inte minnas var.

I ett nytt förhör dagen efter erkänner 51-åringen att han slagit Carolin i huvudet med en hammare. Varför vill han först inte berätta. Men efter en stund säger han tvekande:
- Kanske om det fanns nån gnutta kvar eller nånting, jag vet inte.

Ytterligare en dag senare leder 51-åringen polisen till kvarlevorna efter Carolin Stenvall. I samma förhör berättar han för första gången att han också skjutit henne.

Den 24 oktober förhörs 51-åringen på nytt. Han beskriver då hur han skjutit Carolin, efter att först ha tänkt ta sitt eget liv. Carolin är i detta läget redan död, hävdar han.

Förhörsledaren (F): Vad är din avsikt då när du öppnar bagaget?
Hörd (H): Att lämna henne.
F: Att lämna henne. Kan du säga varför just där?
H: Jaa. Varför just där? Jag visste inte vad jag skulle göra.
F: Nej, nej. Du drar ut Carolin och du säger att du sitter eller står på knä?
H: Mm.
F: Bakom henne. Du sade, att du hämtade bössan. Varifrån hämtar du den?
H: Bilen.
F: Ja. Var i bilen?
H: Jaa, mellan framsätet och det. Jag brukar alltid lägga bössan på golvet.
F: Mm.
H: Och då var ju.. och alla andra grejer var ju i bilen när jag skulle åka hem på fredagen.
F: Bössorna var där på golvet?
H: Ja.
F: Var de i fodral?
H: Jajamän.
F: I två fodral eller?
H: I två fodral.
F: I två fodral. Vilken bössa tog du?
H: Jaa. Var det sex och en halva.
F: Mm. Hur vet du att det var den?
H: Jag tror det.
F: Har du kikare i bägge vapnen?
H: I bägge.
F: Mm. Vad är det för skillnad på de här vapnen, förutom kalibern?
H: Jaa.
F: Är den betydligt lättare den här sex och en halvan?
H: Nää, jag tror den är egentligen tyngre.
F: Den är tyngre än trettinollsexan?
H: Mm.
F: Är det en trettinollsexan, den andra?
H: Den andra?
F: Ja.
H: Ja.
F: Det är två klass 1 vapen?
H: Jo, det är två klass 1 vapen.
F: Du tar fram ett vapen?
H: Mm.
F: Du tror att det är sex och en halva?
H: Ja.
F: Varför tar du fram vapnet?
H: Suck. Jaa. Jag tänkte skjuta mig själv.
F: Mm.
H: Men jag sköt Carolin först.
F: Mm.
H: Jag bara brände ett skott.
F: Mm. Vad var det för skott?
H: Ohörbart?
F: Jag tänkte så där fortfarande på avsikten?
H: Avsikten?
F: Ja.
H: Jaa. Ärligt talat, så vet jag inte avsikten.
F: Nä. Berätta hur du gör när du skjuter.
H: Jag sitter bara där.
F: Mm.
H: Sen skjuter jag.
F: Finns det skott i bössan?
H: (Ohörbart) skott i bössan.
F: Nä. Vad är det för avstånd?
H: Två, tre meter.
F: Vad riktar du mot?
H: Huvudet.
F: Huvudet. Vilken del av huvudet?
H: Bak.
F: Bak. Varför riktar du mot huvudet?
H: Jag vet inte.
F: Nä.
H: Ohörbart.
F: Vad säger du?
H: Jag vill inget mer.
F: Du vill inget mer.
H: Jag tänkte (ohörbart)
F: Mm.
Lång tystnad.
F: Ska vi försöka en bit till? Jag ställer frågor. Skjuter du mer än ett skott?
H: Jag tror jag bara har skjutit ett skott.
F: Du tror det?
H: Jo.
F: Kan det vara fler skott?
H: Nä.
F: Nä.
H: Nä.
F: Vad är det för ammunition?
H: Det vet jag inte.
F: Har du någon annan ammunition än jaktammunition?
H: Fågelammunition.
F: Mm. Du vet inte vad det är för eller vet du vad det är för ?
H: Vad för?
F: Vad säger du?
H: Vad, vad?
F: Vad det är för, vad det är för kula i den där patronen? Är den spetsig, helmantlad eller är det?
H: Jag grävde bara i väskan. Jag vet inte vad jag hade för någonting.
F: Nä, men du har olika sorter av ammunition i väskan?
H: Jo.
F: Vad var det du sade om avståndet? Hur många meter?
H: Ja, två, tre meter.
F: Räknar du det avståndet från dig fram till Carolins huvud eller är det från pipmynningen till Carolins huvud?
H: Det är väl från mig.
F: Från dig?
H: Ja.
F: Sitter du då eller står du?
H: Ja, jag sitter.
F: Du sitter. Vad har du för vinkel på geväret då, i förhållande till markplanet?
H: Jaa. Vet jag inte om jag har suttit eller suttit eller stått på knä eller …..Det är ju bara räkna ut det.
F: Ja, visst, men när du skjuter, vad händer då, förutom själva skjutknallen, men vad händer där vid Carolin?
H: Jaa.
F: Ser du om det träffar?
H: Nä. Jag sitter bara där och låter. Jag (ohörbart)
F: Hör du om det sprättar sten?
H: Ohörbart.
F: Ingenting?
H: Jag har inte knallen, ens en gång.
F: Du har inte ens knallen? Vad gör du sedan när du har skjutit? Ja, du har sagt att du sitter och funderar och
tänker..?
H: Skjuta mig själv.

Under vallningen som genomförs samma dag berättar 51-åringen hur han försökt bränna upp Carolins kvarlevor.
F: Vad har du för avsikt då när du hämtar dunken?
H: Att hon skulle försvinna.
F: Att hon skulle försvinna? På vilket sätt?
H: Jag vet inte.